Direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning, ofta förkortat RoHS (Restriction of Hazardous Substances), är en EU-lagstiftning antagen i februari 2003 under kodnummer 2002/95/EC.
RoHS-direktivet syftar till att begränsa användningen av specifika farliga material i tillverkningen av elektroniska och elektriska produkter. Det trädde i kraft den 1 juli 2006 och varje EU-medlemsstat är skyldig att implementera direktivet i sin nationella lagstiftning.
RoHS är en viktig del av EU:s miljölagstiftningar och komplementerar WEEE-direktivet (Waste Electrical and Electronic Equipment), som hanterar avfall från elektroniska produkter. Huvudsyftet med RoHS är att minimera miljö- och hälsorisker associerade med farliga ämnen och att främja användningen av mer hållbara och miljövänliga material i elektronikindustrin.
Direktivet specificerar begränsningar för användningen av tio farliga ämnen vid tillverkning av elektriska och elektroniska produkter. Dessa ämnen inkluderar bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom, polybromerade bifenyler (PBB), polybromerade difenyletrar (PBDE), bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP), butylbensylftalat (BBP), dibutylftalat (DBP) och diisobutylftalat (DIBP). Dessa ämnen har valts ut på grund av deras potentiella skadliga effekter på människors hälsa och miljön, särskilt när produkter kasseras och avfallshantering sker.